Genom alla tider har man använt sig av olika sorters örter och växter i samband med sjukdomar och sår.

Man började tidigt, så långt tillbaka som man vet att mänskligheten har funnits, har man samlat växter från naturen.
Först i vilt tillstånd och senare odlade man fram sina egna växter, kryddor och örter. Dessa använde man sedan antingen färska som de var till såromläggningar, till olika dekokter eller till att tugga på.

Man torkade även en stor del av det man samlade in. Detta hade man sedan att tillgå under hela året till olika dekokter, teer, såromläggningar och även till salvor som man själv tillverkade.

I första hand var det i vår folktro "kloka gummor" som använde sig av detta. Ofta gick detta i arv.

Under 1600-talet användes detta flitigt bland de s.k. häxorna. Det är kanske inte så konstigt att de ansågs ha kontakt med djävulen ibland, när människor som inte trodde på örternas läkekonst såg att det faktiskt gjorde nytta.
Man kan kanske förstå att de trodde att "häxorna" hade kontakt med Faen själv.


Denna läkekonst är föregångaren till det vi idag kallar alternativmedicinen.