Rebecca

Picture©Kagaya

Min dotter Rebecca är en underbar unge.......
hon är envis.....tuff utåt,
men egentligen en mycket känslig liten person.

Hon tillhör Skorpionernas skara.....
och är nog en skorpion med allt vad det tillhör!!!

*******************************************

När hon föddes var det lite dramatik med i bilden.
Förlossningen var beräknad till mellan jul och nyår......men så skulle det inte bli.
Jag fick havandeskapstoxicos och blev inlagd på sjukhus med högt blodtryck, ödem
och lite halvdåliga värden.
Jag hade legat där i fem veckor när hjärtljuden blev dåliga på det lilla livet.
Det togs prover och jag undersöktes av en läkare.
Han sa att det var ingen fara utan det här skulle fixa sig till vecka 36. Ack så fel han hade!!!
En annan läkare beslutade att göra ett stresstest, vilket innebär att man testar hur fostret reagerar
när livmodern drar ihop sig.
Jag kördes upp till förlossningen för detta. Barnmorskan kopplade CTG och hjärtljuden var nu ännu sämre.
Hon kontaktade läkaren igen och det bestämdes i all hast att nu skulle jag bli mamma
........om nu allt gick vägen vill säga!

Min kommentar var att "Det går inte, jag måste ringa gubben först".
Jo det fick jag.....och vet ni vad han sa?
"Nu???.......Vad ska jag göra?........Ska jag åka hem???"
Jag upplyste honom om att han skulle kanske ta och komma in!!!
Sen gick han omkring på jobbet och talade om att han skulle bli pappa.
De fick säga till honom att det var nog dags att han gav sig iväg då!!! :-)

På sjukhuset gick det undan nu.
Det sprangs med mig i korridorerna till akuthissen, ner på operation och jag sövdes 11.23.
Rebecca är född 11.29.

Jag var lite svårväckt efter förlossningen.....jag var vaken tyckte jag
hörde allt omkring mig, men läkarna var inte nöjda för jag tittade inte upp.
Jag fick ligga på IVA för övervakning första dygnet.
Min käre man kom ner till mig och jag hörde sköterskan utanför "Du ska nog inte gå in".
"Han ska visst komma in" sa jag...."det bestämmer jag!" :-)

Ja så de släppte ju in honom.....vad skulle de göra.....sånt liv som jag förde!!! :-)
Ingen hade talat om för mig om jag fått något barn eller inte.......
och jag hade inte vågat fråga! Men nu kom
Yul med ett kort på den lilla damen. Och vet ni vad........jag vägrade titta!!!
Inte lätt att vara pappa med en sån mamma!!!
Efter en stund sa han "Då åker jag nu..........
tar kortet med mig så jag har nåt att visa för farföräldrarna och morföräldrarna"

Nu blev det fart på mig.....jag snodde kortet blixtsnabbt och stoppade det under KUDDEN!!!!
Jag tog fram det när jag blev ensam.....och där var hon ju!
Detta lilla fula skrynkliga knyte var det mest underbara jag någonsin sett
och hon var MIN!!!

Hon var liten.......men åh så fin hon var!
Den lilla damen var 39 cm lång, vägde 1220 gr och var envis redan som nyfödd!!!
Hon är fortfarande mycket envis......har alltid varit......och kommer nog så att förbli.

Jag hade en pärs under natten och det var nära ögat
att jag hade vandrat vidare. Läkarna gav mig en hel del medicin.
Jag kommer så väl ihåg när sköterskan kallade på doktorn.
Han kom och talade om vad de skulle ge mig.
"Hon har redan fått".......svarade sköterskan.
Orden som läkaren svarade med glömmer jag aldrig......"Vad har vi att förlora?"

Jag fick träffa henne när hon var ett dygn gammal.
Vilken känsla det var att få den lilla krabaten till sig.
Hon låg i kuvös, men behövde aldrig syrgas eller något annat. Hon fixade
det här alldeles utmärkt. Hon sondmatades
men ammades första gången när hon var tre dagar gammal.
Och hon åt........nästan allt hon skulle......de hade inte haft någon
så liten på "Småland" som orkat äta själv! De sondmatades alltid.
Men inte vår lilla "groda".......vi kallade henne så till en början
.....hon såg ut som en liten groda där hon låg.....
och sen hoppade hon alltid av larmmattan så larmet gick ofta i hennes kuvös.
Lilla damen låg då inkilad mellan larmet och kuvösväggen!!!

Rebecca är född två månader för tidigt.......och skulle få komma hem när hon skulle varit född.
Men hon var så duktig så hon fick komma hem fem veckor gammal,
och vägde då 2085 gr.

Hela sin uppväxt har hon varit en livlig unge.......
det finns hur många historier som helst att berätta om henne.
Alltid varit vild.......skadat sig.......ramlat ner.....inte behövt sova mycket
.......ja listan kan göras lång!!!

Idag är denna underbara unge snart 12 år och inne i en jobbig period med sig själv.
Hon håller ju på att bli stor........och det märks.......
ingen förstår något här hemma för tillfället, alla är dumma just mot henne. :-)

Hon ska klara allt själv, envis till tusen, ger sig aldrig, är en bra kompis,
värnar om andra samtidigt som hon är ett ego också.
Hur nu den ekvationen går ihop??? :-)

Jag hoppas min älskade unge att allt går bra för dig i livet.

Skrivet av din mamma 990212.

*******************************************

Tre år har gått sedan det här skrevs.
Min dotter är stor idag, 14 år,
ska fylla 15 i år! Hon är lång,
längre än sin mamma. Men mamma i huset är
inte speciellt lång....=)
Rebecca är fortfrande en ung dam som vet
vad hon vill. Hon är mycket bestämd men
samtidigt mycket en gosig tjej.
Måste kramas godnatt varje kväll, annars kan hon inte sova!

Jag önskar dig fortfarande all lycka i världen min älskade unge,
eller Skruttan som du också kallas!

*******************************************

En födelsedagsnalle till dig min vän!

Visst är han söt...lika söt som ägaren!