Nathalie

Picture©Kagaya

Min dotter Nathalie är en solstråle,
nästan alltid glad, ser positivt på livet.......
men kan vara enormt tjurig.

Är en underbar liten unge
.........som kan hitta på en massa upptåg!

Hon tillhör Lejonets tecken........och är nog ett lejon!

*******************************************

Graviditeten löpte ganska smärtfritt.......
även om jag mådde enormt illa till en början.
När jag gjorde ett besök på mödravården började min kurva
se precis likadan ut som om när jag skulle ha Rebecca.
"O nej," sa barnmorskan "det blir inte likadant en gång till.......
det här är en helt annan graviditet
och man får mycket sällan havendeskapstoxcicos två gånger!"
Nästa gång jag kom var blodtrycket högt
och jag hade börjat samla vatten.
Det var bara att åka hem packa en väska och
bege sig till sjukhuset för inläggning.
Jag visste det..........hela tiden.........även om de runt i kring mig sa annat.

Jaha då var det dags att tillbringa tid på sjukan.
Det lilla livet inom mig mådde inte så bra.......
och det gjorde inte jag heller.
Mina värden blev sämre och sämre hela tiden.
Jag kände mig faktiskt lite av en försökskanin......man testade det mesta.
När jag hade fyra veckor kvar beslöt man sig för att sätta igång mig.
Det lades Cerviprost och jag låg med relativt lindriga värkar.
Mer än så hände inte!
Dagen efter lades det ny Cerviprost och nu fick jag veta att jag levde.
Den ena värken efter den andra kom, men inte hände det mer än så.
Tredje dagen fick jag vila, och fjärde dagen gjordes ett nytt försök.
Samma eländiga värkar igen och inget hände.......
då kom en kvinnlig läkare in......
"Ligger du här än????"
Då tog hon beslutet att imorgon bitti ska du föda barn!
"Och känner du att du inte orkar vänta......
så har jag jouren inatt.......då tar vi dig då om du vill det!!!"
Oh så skönt det kändes.....äntligen skulle det hända något......
äntligen en vettig människa!

Nu var det dags för mig att trilskas lite.

Så när min läkare kom in sa jag att nu ska jag ut åka!!!
Det kan du inte sa han........det kan jag visst det sa jag......och så blev det.
Min käre man var hos mig hela tiden och han hämtade nu en rullstol
körde ner mig till bilen och vi tog en tur runt stan och körde en runda till havet.
Oh så skönt det var!!!

När vi kom tillbaka så var det dags för narkosläkaren att komma.
Oj nu skulle jag bestämma om jag skulle vara vaken eller sova.
DET var inte lätt. Men efter lite utfrågningar från honom där han konstaterade att
jag blivit snittad akut........ja då bestämde han åt mig!!!

Jag skulle vara vaken!
Den natten sov jag som en stock........och var hur utvilad som helst.
Jag gjordes iordning och kördes ner till operation.
Här skulle läggas ryggbedövning
.....och hur lätt tror ni att det är......
krypa ihop.....när man är som ett hus....för att de ska hitta rätt!

Allt gick dock bra och läkaren kom in.......påbörjade snittet 8.05
......och min dotter är född 9.05!
Allt gick bra.......jag tjuvkikade i op-lampan.....det speglade sig däri. :-)
Men när hon sa att nu ska vi se vad som gömmer sig här inne.
Då vågade jag inte titta längre........
hörde bara när fostervattnet sprutade och landade på golvet.
Sen var det någon som skrek.

Det var ljuvligt att höra......och jag fick henne till mig direkt.
De fick ta henne när de skulle sy ihop mig.......för då mådde jag enormt illa!

Sen skulle jag på uppvakningen för övervakning p.g.a. mina dåliga värden.
Blodtrycket bara steg hela tiden......som mest hade jag 220/185
......då är man inte pigg, jag lovar. Men man upplever inte sig själv dålig då!

När jag var som sämst.......ja då stegade min man upp till BB
hämtade den lilla och kom ner till mig
Och vet ni vad??? Mitt blodtryck sjönk lite undan för undan.
Det gick bra den gången också......men jag fick äta blodtryckssänkande
ganska länge efteråt. Däremot blev jag avrådd från att skaffa fler barn.
Jag kanske inte skulle överleva en graviditet till
och det utsätter jag inte mig och min familj för.
Våra barn har en mamma......hur länge vet ingen......
men inte ska min man behöva stå ensam med tre barn!

Det är alltid en mening med allt som sker, tror jag.
Hade det lyckats att få igång en normal förlossning så hade hon troligtvis inte klarat det.
Hon hade navelsträngen två varv runt halsen......
och själva navelsträngen var bara 50 cm lång!!!

Den lilla damen var 44 cm lång och vägde 2450 gr
......född tre och en halv vecka för tidigt.

När Nathalie var liten var hon en riktig "mammagris".
Lämnade inte mamma, höll i byxbenet och vågade inte svara på tilltal. :-)
Det har ändrat sig!!!
Idag är hon en ganska självständig liten dam.......
men har fortfarande bekymmer om var mamma är!!! :-)
Detta barn har alltid varit ett lugnt barn
.......men kan bli enormt tjurig......länge!!!
Är tacksam att reta vilket både storasyster och pappa tycker är kul
så där får mamma gå emellan ibland! :-)

Jag hoppas att allt går dig väl i livet min älskade unge!

Skrivet av din mamma 990212

*******************************************

Ja det är nu 3 år sedan jag skrev detta.
Min lilla tjej har blivit stor! Hon är idag
10 år, fyller 11 i år.
Mycket har hänt sedan dess. Hon är fortfarande min lilla
solstråle men har även börjat bli ytterligare lite mer självständig.
Det är skönt!
Hon är en kramtjej, måste kramas med jämna mellanrum
och måste alltid säga godnatt var hon än är.

Jag önskar dig fortfarande all lycka i världen mitt lilla troll,
eller Lillskruttan som du även kallas!

********************************************

En liten födelsedagsnalle till dig min ängel!

Den var så söt och det är du med!